När jag föddes var min mamma & pappa lyckliga, det var väl ingen dans på rosor men med småbarn får man kämpa men dom älskade varann. När jag var 3 blev min mamma gravid med min lillasyster & vi flyttade till ett nybyggt hus ute i ringsegård. Jag träffade min bästa vän Åsa i ringsegård när jag var 5 & hon är fortfarande den som ligger närmst om hjärtat! När jag var 6 år ville mamma & pappa att vi skulle prata vi satte oss i mitt rum runt en skinnpall! Mamma & pappa berättade att dom skulle skiljas. Mycket föll i kras då för mig, jag som säkert många andra anklaga mig själv. Men vad jag inte sett än var att min pappa drack väldigt mycket & var nästan aldrig hemma, jobbade dygnet runt! Så fort pappa flyttat ut började mamma smutskasta honom väldigt mkt. Jag har alltid vart pappas tjej då det var mkt att ta in för mig! Jag tror jag fortsätter med nästa del lite senare under dagen! Puss & kram

Idag har jag väl inte gjort nått speciellt mest legat i soffan & tänkt på allt & inget! Jag & min man hämtade barnen tillsammans idag så det gick smidigt, vår äldsta har ju treårstrots till 1000 & det är oftast jag som råkar ut för dom underbara utbrotten! När vi väl kom hem så blev det bus med barnen & sen blev det till att laga makaroner & köttbullar, perfekt måndagsmat =) Nu sover barnen så nu är det slapp i soffan som gäller innan sängen kallar. Imorrn tänkte jag skriva om min uppväxt! Puss & kram

Vet inte riktigt var jag ska skriva!

Min syster tyckte att skaffa en blogg kunde va bra för mig just nu!

Jag är sjukskriven för depression & mår inte direkt bra just nu!

Jag började jobba igen i september förra året efter en lång mamma ledighet iom mina döttrar kom rätt nära så kunde jag va hemma en längre tid!

När jag började jobba var jag grymt nervös men helt utan andledning gud vad kul det var, mådde hur bra som helst & tjejerna mådde jättebra på dagis.

Men det var ju höst & sjukdommarna avlöste ju varann hela tiden & min äldsta drabbades mest, totalt på 4 månader var jag hemma 11 ggr med henne & min man 3. 

Jag blev nojjig som vilken mamma som helst men vi tog prover & inget var fel med vår tjej tack gode gud för det!

Men jag blev mer & mer trött,sur & ville bara att dagarna skulle försvinna.

Jag vill bara tillbaka till jobbet men jag orkar nätt & jämt lämna mina tjejer på förskolan varje dag men jag gör det för att dom behöver va med sina vänner & jag behöver ta hand om mig själv som min psykolog säger! 

Ni som har eller är deprimerade vet ju att ge sig själv kredd för att man gör 1 sak per dag när man normalt gör 10 saker går inte! Jag trycker ju gärna ner mig själv mer bara för att det är sånna småsaker som är en självklarhet i vardagen! 

Jag känner att jag är en belastning i familjen nu men så känner ju inte min familj men varför ska det va så jävla svårt att ta till sig det bra som man får höra istället för att racka ner på sig själv!

Nu har jag iaf skrivit lite för min egen skull så får vi väl se om det blir nån terapi för mig att skriva av mig!

puss & kram